morgon eller kväll
ja men då så - tycks bilden säga mig, men, jag är ju en kvinnlig 40 talist som bott i kollektiv i Danmark
woke
ja, jag har alltid varit humanist och demokrat
jag är stolt över det
-
förut var jag närande
nu
tärande pensionär
-
fri från plattformar, appar hets och jäkt
lever jag mitt liv som, nöjt, skild och söker ingen ny partner
-
jag trivs som ensamstående, det heter ju så
ensamstående
fast jag sitter i en rullstol förstås
-
ja, men då så
nu är jag, som Susan Sontag skriver - turist i min egen verklighet, men jag måste tillägga att jag ofta känner mig som vittne, eller tror mig vara vittne
- ömsom turist, ömsom vittne är nog det jag hoppas - som fotograf alltså
en semantisk fråga, ett vittne kan ju vara turist
-
alienationen ger det mellanrum som finns mellan varandet och det upplevda
jag tycker det blir fler och fler mellanrum
som på bilden
-
håller tejpen
efter militärparaden i morgon
/inger